Nu lilla humla nu ska du sova.
Alla små ungar i sina sängar
och deras mammor och deras pappor
alla ska sova för nu är det natt.
Sova ska också vareviga katt.
Kossor och kalvar i sina hagar
alla små föl och alla små grisar
alla kaniner och alla små lamm,
nu ska de sova för nu är det natt.
Sova ska också vareviga katt.
Skogar och hagar åkrar och ängar
blommor och fåglar och alla små kryp
allting som lever på hela jorden,
allting ska sova för nu är det natt.
Sova ska också vareviga katt.
Ällinga, vällinga, vattenspruta.
Slog en käring mitt på truta´
Här ska du få, ditt otäcka troll,
för att du inte kan räkna till tolv!
1-2-3-4-5-6-7-8-9-10-11-12!
Bä, vita lamm
har du någon ull?
Ja, ja kära barn
jag har säcken full:
helgdagsrock åt far
och söndagskjol åt mor
och två par strumpor
åt lille lille bror.
Heja Bamse, starkast är vår Bamse.
Men han tycker inte om att slåss!
Dunderhonung, farmors dunderhonung,
äter han för att bli stark förståss.
Och kommer det en stöddig typ,
och ger en liten svag ett nyp,
då laddar Bamse upp igen med dunderhonungen.
Heja Bamse, snällast är vår Bamse.
Lycklig den som har en sådan vän.
Bara en liten hund är det som jag vill ha.
Tänk, om jag hade en, oj, vad det vore bra.
Inte så särskilt stor skulle den jycken va
och inte särskilt dyr, tänk, om jag kunde ta
tian jag fick till jul och kanske lite till,
bara en liten valp kanske det räckte till.
Han skulle va så söt och väldigt mjuk och go,
fast när han kom med mej skulle väl ingen tro
att han var bara min. Men om jag säjer då
Hej, har ni sett min hund? Då skulle dom förstå
att det var riktigt sant, jycken var faktiskt min,
och närjag vissla’på’n, följde han med mej in,
nosa’på mej ett slag, bet kanske i min sko
och sen bestämde sej: Här vill jag faktiskt bo!
Bara en liten hund är det som jag vill ha,
den som jag tänker på nästan varenda dag.
Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.
Barnen de plocka små sipporna glatt, rusa sen hem under rop och skratt.
Mor, nu är våren kommen, mor
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna stå, varken skor eller strumpor på.
Mor i stugan, hon säjer så: Blåsippor aldrig snuva få.
Än fä ni gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar, säjer mor.
Blinka lilla stjärna där,
hur jag undrar var du är.
Fjärran lockar du min syn,
likt en diamant i skyn.
Blinka lilla stjärna där!
Hur jag undrar var du är.
När den sköna sol gtt ner,
strax du kommer fram och ler,
börjar klar din stilla gång,
glimmar, glimmar natten lång.
Blinka lilla stjärna där!
Hur jag undrar var du är.
Vandraren på nattlig stig,
för ditt ljus, han älskar dig.
Han ej hade sett att gå,
om du inte glimmat så.
Blinka, blinka stjärna där!
Hur jag undrar var du är.
Ofta du med blick så fin,
tittar genom min gardin.
Sluter ögat ej förren,
solen visar sig igen.
Blinka, blinka stjärna där!
Hur jag undrar var du är.
Tycker du som jag, så rider vi,
för då känn för då känn för då känner jag mej jag mej fri.
Lille häst lille häst vilka skutt du tar,
sitter svans sitter svans sitter svansen ändå ändå kvar.
Så far och flyg och ryk och ränn
och bom sicka bom ä du me’på den så spring och skrik
och kom igen och bom sicka bom ut i mässingen,
och tut och tjut och tjosan sen
och bom sicka bom va’de’small i den.
Så far och flyg och ryk och ränn
och bom sicka bom ä du me’på den
och bom sicka bom ä du me’på den
och bom sicka bom ä du me’på den. (Ja!)
