Dé é ett ljussken över staden,
nåt stort och gult som alla ser.
Banankontakt av tredje graden,
en fruktraket som alla ser.
Banankontakt é min takt, banankontakt é din takt
å din kontakt é min takt å min kontakt é din takt.
Banankontakt é vår takt å vår kontakt é er takt,
å sambatakt é tretakt å er kontakt é vår takt.
Banankontakt, banankontakt, banankontakt
av tredje graden.
Å dörren öppnas på raketen,
banankommandot kommer ut.
Nu sköter vi den här planeten
så eländet kan få ett slut.
Banankontakt é min takt, banankontakt é din takt
å din kontakt é min takt å min kontakt é din takt.
Banankontakt é vår takt å vår kontakt é er takt,
å sambatakt é tretakt å er kontakt é vår takt.
Banankontakt, banankontakt, banankontakt
av tredje graden.
Dé é ett skimmer över staden,
ett klokt och vackert guldgult ljus.
Banankontakt av tredje graden
med frid och glådje i vårt hus
Banankontakt é min takt, banankontakt é din takt
å din kontakt é min takt å min kontakt é din takt.
Banankontakt é vår takt å vår kontakt é er takt,
å sambatakt é tretakt å er kontakt é vår takt.
Banankontakt, banankontakt, banankontakt
av tredje graden.
Bara en liten hund är det som jag vill ha.
Tänk, om jag hade en, oj, vad det vore bra.
Inte så särskilt stor skulle den jycken va
och inte särskilt dyr, tänk, om jag kunde ta
tian jag fick till jul och kanske lite till,
bara en liten valp kanske det räckte till.
Han skulle va så söt och väldigt mjuk och go,
fast när han kom med mej skulle väl ingen tro
att han var bara min. Men om jag säjer då
Hej, har ni sett min hund? Då skulle dom förstå
att det var riktigt sant, jycken var faktiskt min,
och närjag vissla’på’n, följde han med mej in,
nosa’på mej ett slag, bet kanske i min sko
och sen bestämde sej: Här vill jag faktiskt bo!
Bara en liten hund är det som jag vill ha,
den som jag tänker på nästan varenda dag.
Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår.
Barnen de plocka små sipporna glatt, rusa sen hem under rop och skratt.
Mor, nu är våren kommen, mor
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna stå, varken skor eller strumpor på.
Mor i stugan, hon säjer så: Blåsippor aldrig snuva få.
Än fä ni gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar, säjer mor.
Blinka lilla stjärna där,
hur jag undrar var du är.
Fjärran lockar du min syn,
likt en diamant i skyn.
Blinka lilla stjärna där!
Hur jag undrar var du är.
När den sköna sol gtt ner,
strax du kommer fram och ler,
börjar klar din stilla gång,
glimmar, glimmar natten lång.
Blinka lilla stjärna där!
Hur jag undrar var du är.
Vandraren på nattlig stig,
för ditt ljus, han älskar dig.
Han ej hade sett att gå,
om du inte glimmat så.
Blinka, blinka stjärna där!
Hur jag undrar var du är.
Ofta du med blick så fin,
tittar genom min gardin.
Sluter ögat ej förren,
solen visar sig igen.
Blinka, blinka stjärna där!
Hur jag undrar var du är.
Tycker du som jag, så rider vi,
för då känn för då känn för då känner jag mej jag mej fri.
Lille häst lille häst vilka skutt du tar,
sitter svans sitter svans sitter svansen ändå ändå kvar.
Så far och flyg och ryk och ränn
och bom sicka bom ä du me’på den så spring och skrik
och kom igen och bom sicka bom ut i mässingen,
och tut och tjut och tjosan sen
och bom sicka bom va’de’small i den.
Så far och flyg och ryk och ränn
och bom sicka bom ä du me’på den
och bom sicka bom ä du me’på den
och bom sicka bom ä du me’på den. (Ja!)
Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma och allt blir återfött.
De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och lundens gröna träd,
de skola oss påminna Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna, som räcker året om.
Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud.
Skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära och fröjda på en gång.
O Jesus, du oss frälsar, du är den svages sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes sköld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får.
Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår.
Välsigna årets gröda och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.
Text: Israel Kolmodin, Johan Olof Allin, Britt G Hallquist
