Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma och allt blir återfött.
De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och lundens gröna träd,
de skola oss påminna Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna, som räcker året om.
Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud.
Skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära och fröjda på en gång.
O Jesus, du oss frälsar, du är den svages sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes sköld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får.
Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår.
Välsigna årets gröda och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.
Text: Israel Kolmodin, Johan Olof Allin, Britt G Hallquist
Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och de glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon.
Kungen av Träd sitter stilla bland grenar i Trädkungens tron.
Där – går en pojke som skrattar åt snö.
Där – går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar.
Där – går en pojke, och allting blir glass som han snuddar.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.
Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind.
Där går en flicka som sjunger om kottar.
Själv äger hon två.
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå.
Där – går en pojke som blev indian.
Där – går Kungen av Skugga runt stan och skuggar bovar.
Där – fann en flicka en festlig grimas som hon provar.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.
Barn är ett folk och dom tillhör ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland,
vackra kvällar när månen är gul.
Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt.
Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt.
Där – blir en värdelös sak till en skatt.
Där – blir sängar till fartyg en natt och går till månen.
Där – finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.
