Lyssna på Artister och låtskrivare, Barnvisor från Astrid Lindgren's värld.

Lisabet:
Madicken, Madicken, pilutta dej, pilutta dej,
jag vet nånting hemligt som bara är för mej.
Pilutta, pilutta, jag säger inte vad det är,
pilutta, fast du vill nog gärna veta det,
pilutta dej, en hemlighet,
pilutta dej. som ingen, ingen vet,
och ingen på jorden får nånsin höra det.
Fast det förstås, om du är snäll
och ger mej en och annan karamell,
så kanske, ja kanske jag säger det i kväll.

Madicken:
Oj, vad du är barnslig, du stackars lilla Lisabet!
Jag struntar väl blankt i din dumma hemlighet.
Det är nånting fånigt, det slår jag mej i backen på,
och vad det än är får jag veta det ändå.
Pilutta dej, pilutta dej,
jag vet att du berättar det för mej
det kan jag slå vad om, jo för jag känner dej.
Jag vet att redan nu i kväll
så bubblar allting ur dej med en smäll,
och det går så bra utan minsta karamell.

Lisabet:
Du tror det är fånigt, men det är tvärtom nånting bra,
och jag fick veta`t av mamma i dag.

Madicken:
Av mamma – vad då då? Då vill jag också veta det,
berätta nu genast, berätta vad det är.

Lisabet:
Nej, vet du va, vad mamma sa,
att jag fick inte säja vad det va,
det får du se när det blir din fölseda`,
Fast tänk nu om du skulle få
en sidenhatt med skära rosor på?
Men jag säger inget, det måste du förstå.

Båda:
Pilutta dej, pilutta dej
pilutta dej, pilutta dej och mej,
pilutta, pilutta, pilutta dej och mej.

Text: Astrid Lindgren

Så lätt som en plätt har jag plitt en plutt
Så lätt som en plätt kan jag ta ett skutt
Högt opp i taket och sen ner igen
Och så opp igen, och så ner igen
Ja, så lätt som en plätt har jag plitt en plutt
Jag kan sjunga en liten truddelutt
Om allt som är kul i en pysslings liv
Och allt som är små pluttars tidsfördriv
Så lätt som en plätt har jag plitt en plutt
Ett stackars litet eländigt skrutt
Men tack vare det har jag fått en vän
Vem vet om jag sen vill bli stor igen?
Vem vet om jag sen vill bli stor igen

Sjörövar-Fabbe, farfars far, är minsann en sjusärdeles karl,
kring alla hav han far och far, tjohej hadelittan lej.

Sjörövaryrket passar’n bra. ”Det är bara att röva och ta,
och det”, sa Fabbe, ”gillarjag, tjohej hadelittan lej.”

Men då …
vad står på?
Fabbe blir plötsligt blek och grå!
Oj då!
Vad står på,
oj oj oj oj oj oj Oj! (Oj, oj, oj, oj, oj, oj, Oj!)

Sjörövar-Fabbe, farfars far, är minsann en sjusärdeles karl,
men han är sjösjuk alla dar, tjohej hadelittan lej.
Stormen ryter och åskan går, havet brusar och seglena slår,
ner i kajutan Fabbe går, tjohej hadelittan lej.

Kräks och svär och mår inte bra. ”Bättre väder det vill jag nog ha,
annars”, sa Fabbe, slutarjag”, tjohej hadelittan lej.”

Men då …
vad står på?
Fabbe blir plötsligt blek och grå!
Oj då!
Vad står på,
oj oj oj oj oj oj Oj!

”D’ä nåt ingen mänska förstår, varför alltid så illa jag mår,
bara båten guppar och går, tjohej hadelittan lej.”
Sjörövar-Fabbe, farfars far är minsann en sjusärdeles karl,
kring alla hav han far och far, tjohej hadelittan lej.

Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng.
Solen står på Orrberget.
Sunnanvind brusar.
Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng.
Hör min vackra visa kom sjung min refräng!
Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,
ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik.
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen
Gullviva, mandelblom kattfot och blå viol

Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben
under vita skjortan som viftar kring vadorna.
lycklig som en lärka uti majsolens sken,
sjunger han för ekorr´n, som gungar på gren.
Kurre, kurre, kurre! Nu dansar Rönnerdahl!
Kokó! Och göken ropar uti hans gröna dal
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

Rönnerdahl han binder utav blommor en krans,
binder den kring håret, det gråa och rufsiga,
valsar in i stugan och har lutan till hands,
väcker frun och barnen med drill och kadans.
Titta, ropar ungarna, Pappa är en brud
med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud!
Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen.
Gullvia, mandelblom, kattfot och blå viol.

Rönnerdahl är gammal, men han valsar ändå!
Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.
Sällan får han rasta, han får slita för två.
Hur han klarar skivan kan ingen förstå-
ingen, utom tärnan i viken (hon som dök)
och ekorren och finken och vårens första gök
och blommorna, de blommor som redan slagit ut på ängen.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

Text: Evert Taube

Somliga går med trasiga skor
säg vad beror det på
Gud Fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så

Gud Fader som i himmelen bor
blundar och sover sött
Vem bryr sig om ett par trasiga skor
när man är gammal och trött

Vem bryr sig om hur dagarna går
dom vandrar som dom vill
Medborgare om etthundra år
finns du ej längre till

Då har nån annan tagit din stol
det vet du inte av
Du känner varken regn eller sol
nere i din mörka grav

Vem bryr sig om hur nätterna far
jag bryr mig inte ett spår
Bara jag får ha mitt ansikte kvar
dolt i min älsklings hår

Jag är en tvivelaktig figur
duger ej mycket till
Bakom ett hörn står döden på lur
han tar mig när han vill

Somliga går med trasiga skor
tills de har slutat gå
Djävulen som i helvetet bor
får sig ett gott skratt då

Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön,
och träden är så fina och marken är så grön,
och blommorna är vackra och höet luktar gott
och solen är så solig och vattnet är så vått,
och lilla fågeln flyger i boet ut och in,
och därför vill jag sjunga att sommaren är min.

Och jag vill också sjunga att fjärilar är bra,
och alla söta myggor, dom vill jag också ha,
och jag är brun om bena precis som det ska va,
och därför vill jag sjunga att bruna ben är bra.

Och jag har nya fräknar och prickigt sommarskinn,
och därför vill jag sjunga att sommaren är min.

Ack så skönt, slumra in,
i bädden så fin,
som blomman på äng,
i en gungande säng.
Och guds änglar de små,
breda vingarna ut,
och kring barnet de stå,
till dess natten är slut.

Text: Astrid Lindgren

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en lärka nyss, och det var våren som kom.
Nu är våren kommen, nu är våren kommen,
alla lärkor börjar drilla då, just då.
Vårens eldar brinna, vårens bäckar rinna,
vårens kvällar är så blå så blå så blå.

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en flicka nyss, och det var våren som kom.
Nu är våren kommen, nu är våren kommen,
alla flickor börjar tralla då, just då.

Tra-la-la-la-la-la, tra-la-la-la-la-la,
vill du tralla ska du tralla så, just så.

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en pojke nyss, och det var våren som kom.
Nu är våren kommen, nu är våren kommen,
alla pojkar böljar vissla då, just då.

(Vissling, vissling, vissling, vissling, -vissling, vissling)
Vill du vissla ska du vissla så, just så.

Tra-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la

(vissling tretton toner)

Nu är våren kommen, nu är våren kommen,
alla trallar, alla visslar då, just då.

Tra-la-la-la-la-la

(vissling sex toner)

Vi vill vissla, vi vill tralla så, just så.

Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova.
Hungern river hans vargabuk, och det är kallt i hans stova.

Du varg, du varg,
kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i nattens skog, ylar av hunger och klagan.
Men jag ska ge’n en grisasvans, sånt passar i vargamagar.

Du varg, du varg,
kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i nattens skog, och hittar sig inget byte.
Men jag ska ge’n en tuppakam, att stoppa ner i sitt knyte.

Du varg, du varg,
kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Sov, mitt barn, i bädden hos mor,
låt vargen yla i natten.
Men jag ska ge’n en hönsaskank,
om ingen annan har tatt’en.

Du varg, du varg,
kom inte hit, ungen min får du aldrig.

Karlsson! Karlsson! Världens bästa Karlsson!
Karlsson! Karlsson! Hej, här kommer Karlsson!
Karlsson! Karlsson! Ingen, faktiskt ingen
annan Karlsson gillar jag så bra som mej.

Karlsson! Karlsson! Världens bästa Karlsson,
vackra, snälla, lagom tjocka Karlsson,
genomkloka, underbara Karlsson!
Undra på att alla alla gillar mej.

Det händer ju förstås ibland
att nån blir arg på mej
och ställer till ett himla liv,
när jag förstört nån grej.

Men vad är det att bråka om,
det är en världslig sak!
Och gissa vem som kommer här
och har en motor bak?

D’ä Karlsson det, hurra, hurra, hurra,

d’ä Karlsson det, hurra, hurra, hurra,

d’ä Karlsson det, hurra, hurra, hurra för mej!

Karlsson! Karlsson! Hej, här kommer Karlsson!
Maka på er för nu kommer Karlsson,
ja, här kommer världens bästa Karlsson,
nu ska alla hurra högt för mej.

Pappa är inte rädd,
nej, inte när åskan går,
inte för lejon alls
och inte för mamma ens,
fast hon är arg ibland,
men pappa blir inte rädd.
Fast är det inte konstigt,
tänk, han blir rädd
för en spindel som
kryper i nåt litet hörn,
tänk, så konstigt, va,
att en pappa kan bli så rädd!
Jag, jag är jämt så rädd,
jag gråter när åskan går,
och om ett lejon kom,
så skulle jag skrika högt,
och visst är jag lite rädd,
när mamma blir så där arg.
Men kommer det en spindel,
då blir jag glad.
För små spindlar är
j ättesöta tycker jag,
varför skulle jag
då va rädd ett endaste dugg?
Och nu så tänker jag:
Vem är inte rädd ibland?
För råttor är mamma rädd
för busar är mormor rädd,
för tjyvar är farfar rädd,
för mörker är jag så rädd.
Jag tror varenda kotte
är lite rädd.

Våra bästa barnvisor, 165 kr	Älskade barn : sånger till barnet inkl CD, 148 kr	Stor och liten, 244 kr

Hitta fler barnböcker, sångböcker och barnvisor hos bokus.se >>

Barnvisor, Johansson Jan/Bengt-Arne Wallin, 139 kr	Älskade Barnvisor - Astrid Lindgren, 59 kr	Svenska Barnvisor, Sånggruppen Lek & Mys, 139 kr

Hitta fler barnvisor på cd hos cdon.com >>