Jag är fattig bonddräng men jag lever ändå.
Dagar går och kommer medan jag knogar på,
harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär,
går bak mina oxar hojtar visslar och svär.
Jag är fattig bonddräng och jag tuggar mitt snus,
och när lördan kommer vill jag ta mig ett rus.
Sen när jag blitt livad, vill jag tampas och slåss,
vila hos en flicka vill jag också förstås.
Sen så kommer söndan och då vill våran präst,
att jag ska i körkan men då sover jag mest.
Prästen kan väl sova hela måndagen men
för en fattig bonddräng börjar knoget igen.
Så går hela veckan alla dagar och år,
jag går med min lie och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö,
harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.
Står där, fattig bonddräng, invid himmelens port,
lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren Gud i himlen är väl missnöjd förstås.
Men då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit!
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när.
Och jag, fattig bonddräng, står så still inför Gud,
och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu du, säger Herren är ditt arbete slut.
Nu du, fattig bonddräng nu får du vila ut.
Text: Astrid Lindgren
Alois Oetterli
I ”fattig bonddräng” ser även jag mitt liv i ett nötskal och önskar mig
denna sång vid min begravning. Måhända ett konstigt önskemål!
Texten är inta bara ord,inte bara en känslosam sång,det är ett konstverk
vars ram utgörs av den enkla melodin.
Tack Astrid Lindgren, Du har,vid sidan om August Strindberg alltid varit
min favoritförfattare.
mvh Alois
José L Ramírez
Det finns ett par slarvfel i texten som ni borde rätta till.
I andra stycket står ”Jag är en fattig bonddräng”, men ni ska ta bort ordet ”en” (det bryter versens rytm) Enligt originalet och sången ska lyda”Jag är fattig bonddräng”.
I nästsista strofen har fel smugit sig in i tredje versen.
Istället för ”Därför fattiga, bonddräng” ska stå: ”Därför, fattig bonddräng,..”
En fin sång må jag säga
JLR
Kurre Karlsson
Tack Astrid för att du satte på pränt en livshistoria i koncentrat!
Man kan inte undgå att för sitt inre öga se det slit och släp som präglade dåtidens fattigfolk.
Tack Astrid för att Du skrev en visa som påminde oss om att det fanns en tid då vi inte orkade annat än att vila på söndagen.
Håller med Alois Oetterli till 100%.
Kurre K
Oscar Rutgren
En lagens sång, hemsk och hård. Sången säger att det är min strävan och slit som är biljetten till himlen. Alfred är den redige drängen, men vad har den oredige drängen för chans att bli välkomnad av Herren Gud. Nej, det är Jesu strävan och slit som är biljetten till himlen. Av nåd, d.v.s oförtjänt godhet, ger Gud även den ogudaktige bonddrängen tillträde till sig. Evangelium betyder goda nyheter och de goda nyheterna innebär att tack vare en annans strävan och slit, död och uppståndelse, är Guds famn öppen för var och en som vill tro på att det är sant. Synd att Astrid Lindgren inte kunde förmedla det budskapet istället.