Madicken:
Oj, vad du är barnslig, du stackars lilla Lisabet!
Jag struntar väl blankt i din dumma hemlighet.
Det är nånting fånigt, det slår jag mej i backen på,
och vad det än är får jag veta det ändå.
Pilutta dej, pilutta dej,
jag vet att du berättar det för mej
det kan jag slå vad om, jo för jag känner dej.
Jag vet att redan nu i kväll
så bubblar allting ur dej med en smäll,
och det går så bra utan minsta karamell.

Lisabet:
Du tror det är fånigt, men det är tvärtom nånting bra,
och jag fick veta`t av mamma i dag.

Madicken:
Av mamma – vad då då? Då vill jag också veta det,
berätta nu genast, berätta vad det är.

Lisabet:
Nej, vet du va, vad mamma sa,
att jag fick inte säja vad det va,
det får du se när det blir din fölseda`,
Fast tänk nu om du skulle få
en sidenhatt med skära rosor på?
Men jag säger inget, det måste du förstå.

Båda:
Pilutta dej, pilutta dej
pilutta dej, pilutta dej och mej,
pilutta, pilutta, pilutta dej och mej.

Text: Astrid Lindgren