Ibland går jag runt och visslar
Jag visslar för mig själv
och för min lilla gris
och grisen blir så glad
så han grymtar när jag visslar
så där på mitt eget lilla vis

Ibland går jag runt och tjoar
Jag tjoar för mig själv
och för min lilla gris
och grisen blir så glad
så han skuttar när jag tjoar
så där på mitt eget lilla vis

Ibland går jag runt och trummar
Jag trummar för mig själv
och för min lilla gris
och grisen blir så glad
så han dansar när jag trummar
så där på mitt eget lilla vis

Ibland går jag runt och tjurar
och tiger och är arg
på alla sätt och vis
och då blir grisen sur
så det osar och det säger han
ifrån på sitt grisa vis

Då trallar jag och visslar
och tjoar och trummar
och muntrar upp min gris
För han blir ju så glad
när det låter på sådär
många roliga små sätt och vis

Tro’t om ni vill (Skip to my Lou)

Jag såg en elefant som red på en gök
tidigt igår morse i vårat kök.
Jag såg en elefant som red på en gök
Ja, det är nästan sanning

Tro, tro, tro’t om ni vill
Tro, tro, tro’t om ni vill
Tro, tro, tro’t om ni vill
Ja, det är nästan sanning

Idag såg jag en sten som sam i en å
och det satt en rutig sebra uppå
Idag såg jag en sten som sam i en å
Ja, det är nästan sanning.

Tro, tro, tro’t om ni vill
Tro, tro, tro’t om ni vill
Tro, tro, tro’t om ni vill
Ja, det är nästan sanning

En höna och en tupp dom satt på en get
Hönan spela kam och tuppen trumpet
En höna och en tupp dom satt på en get
Ja, det är nästan sanning.

Tro, tro, tro’t om ni vill
Tro, tro, tro’t om ni vill
Tro, tro, tro’t om ni vill
Ja, det är nästan sanning

En snigel sprang ikapp en bil som var blå
Det var dumt för han fick ont i en tå
En snigel sprang ikapp en bil som var blå
Ja, det är nästan sanning

Tro, tro, tro’t om ni vill
Tro, tro, tro’t om ni vill
Tro, tro, tro’t om ni vill
Ja, det är nästan sanning

Tro, tro, tro’t om ni vill
Tro, tro, tro’t om ni vill
Tro, tro, tro’t om ni vill
Ja, det är nästan sanning
Ja, det är nästan sanning
Ja, det är nästan sanning

Traditionell / Sv. text: Olle Bergman

Han går så långt som vägarna räcker,
han har en oro och en längtan i sitt blod.
Och när som sola skin
då far vanvett i’n,
det är det som ger honom hans mod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; — Kom!,
i hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; — Kom!,
i hans galna luffareblod.

Se på luffarna som går där på vägen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Nog blir han trött ibland
och då tänker han;
”Varför söker jag äventyr?”

”Varför måste jag vandra och vandra,
det finna så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då
bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr.”

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; — Kom!,
i hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; — Kom!,
i hans galna luffareblod.