Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma och allt blir återfött.
De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och lundens gröna träd,
de skola oss påminna Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna, som räcker året om.
Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud.
Skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära och fröjda på en gång.
O Jesus, du oss frälsar, du är den svages sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes sköld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får.
Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår.
Välsigna årets gröda och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.
Text: Israel Kolmodin, Johan Olof Allin, Britt G Hallquist
Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och de glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon.
Kungen av Träd sitter stilla bland grenar i Trädkungens tron.
Där – går en pojke som skrattar åt snö.
Där – går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar.
Där – går en pojke, och allting blir glass som han snuddar.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.
Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind.
Där går en flicka som sjunger om kottar.
Själv äger hon två.
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå.
Där – går en pojke som blev indian.
Där – går Kungen av Skugga runt stan och skuggar bovar.
Där – fann en flicka en festlig grimas som hon provar.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.
Barn är ett folk och dom tillhör ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland,
vackra kvällar när månen är gul.
Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt.
Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt.
Där – blir en värdelös sak till en skatt.
Där – blir sängar till fartyg en natt och går till månen.
Där – finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.
Ekorrn satt i granen, skulle skala kottar.
Fick han höra barnen, då fick han så bråttom.
Hoppa han på tallegren,
Stötte han sitt lilla ben,
och den långa ludna svansen.
Sprang han hem till mamma, på den gröna ängen.
Fick han med detsamma krypa ned i sängen.
Beska droppar fick han då,
Plåster på sin lilla tå,
En kulen natt, natt, natt, min båt jag styrde.
På havets våg-a-di, våg-a-di, våg, så skummet yrde.
Och vart jag såg-a-di, såg-a-di, såg,
På havets våg-a-di, våg-a-di, våg.
Långt ner i djup-pi-di-pi-di-pi,
En fisk jag såg, och det var DU.
En nyckelpiga
jag har i handen,
och se nu kryper
den upp för armen,
och plötsligt flyger den sin kos,
och kanske landar den på din nos.
Sjung om fler kroppsdelar som nyckelpigan kan flyga till
Vet du va’
som är bra?
Att det inte finns nån mer som jag!
För tänk om,
om det kom
en förskräcklig liten pojke som
liksom jag
satte sta’
med att göra hyss varenda dag.
Fast på sätt och vis så skulle det va bra,
om det bara fanns en till som jag.
En som jag,
sån som jag,
oj, vad mycket kul vi kunde ha!
Tänka sej,
han och mej,
oj oj oj oj oj, hujedamej.
Jo, för då
var vi två,
tänk, vad hyss vi kunde göra då!
Dubbelt opp mot nu ger jag mej attan på,
men vad skulle farsan säja då?
Ett och två – stå på tå
Tre och fyra – ta en lyra
Fem och sex – äta kex
Sju och åtta – sitt på potta
Nio, tio – gå på bio
Elva, tolv – sopa golv
Tretton, fjorton – plocka hjortron
Ett, två – Pelle Tå
Tre, fyra – Pelle Myra
Fem, sex – kommer gäss
Sju, åtta – kom till måtta
Nie, tie – slipa lie
Elva, tolv – sopa golv
Tretton, fjorton – plocka hjortron
Femton, sexton – vattna hästen
Sjutton, arton – sopa gatan
Nitton, tjuge – slå bonn´ i huve!
